Wiurila

Wiurila herrgård

Wiurila

Välkommen att uppleva äventyr hos oss på Wiurila! På den magnifika herrgårdens marker i Halikko finns det gott om saker att se och uppleva för alla åldrar. Herrgården ligger nära väg 110, bara sju kilometer från Salo, vilket gör det lätt att svänga in till Wiurila för att trivas, äta lunch och besöka museer.

I centrum av herrgårdsområdet finns en stor gårdsbyggnad ritad av C.L. Engel, där restaurang Wiurilas Sigrid med sina delikatesser och soliga terrasser lockar. För resenärer finns även bekvämt boende i gästhuset mitt emot restaurangen. I byggnaden hittar du det charmiga herrgårdsmuseet, där föremål som använts av släkten Armfelt visas upp, samt det unika hästvagnsmuseet med fordon från 1800-talet och framåt.

Området omges av vacker natur och parkområden med rikliga rosträdgårdar. De vidsträckta golfbanorna öppnar upp ett kuperat, historiskt landskap för både spelare och promenerare. Från Wiurila har man utsikt över havet och på våtmarksstränderna betar på sommaren en hjord av Highland cattle . Fågellivet i Halikkoviken, inklusive områdets örnar och nattskrikande ugglor, intresserar säkert fågelentusiaster.

Wiurilas historia i kort

Wiurilas historia ger en kort översikt över Wiurilas milstolpar.

Förhistorisk tid

Den norra delen av Halikonlahti-bukten har varit bebodd sedan åtminstone bronsåldern (1500 f.Kr. – 500 f.Kr.). Skandinaviska köpmän handlade med områdets invånare vid den tiden och bytte lokala pälsar och mat mot vapen och smycken.

Wiurila från 1400- till 1700-talet

Det första skriftliga omnämnandet av Wiurila går tillbaka till 1400-talet, då Magnus Johansson till Viorela nämns som ägare. Under dessa århundraden ägdes herrgården av bland annat flamländarna, mannersköldarna och cronstedterna.

Ägarna bodde ofta huvudsakligen på sina andra egendomar, t.ex. i Sverige. Vid den tiden arrenderades eller sköttes Wiurila herrgård av tjänstefolk. Under denna tid försämrades dess skick. En inspektionsrapport från 1680-talet nämnde att herrgården hade varit i ägo av vouterna och arrendatorerna, som inte alltid hade visat ”tillräckligt intresse för sin adels intressen”.

Armfelt-eran börjar 1787

Frimannen Magnus Wilhelm Armfelt köpte Joensuu (Åminne) och Vuorentaa herrgårdar från Herran 1786 och Wiurila 1787. Hans äldre son, den berömde Gustav Mauritz, fick Joensuu lagstadgade egendom, och den yngre August Philip fick Wiurila och Vuorentaa herrgårdar 1803.

August Philip lät bygga en ny huvudbyggnad, eftersom den gamla träbyggnaden hade förfallit till dåligt skick. Italienaren Carlo Bassi valdes till arkitekt. Byggnationen påbörjades 1806. Färdigställandet försenades av finska kriget mellan Sverige och Ryssland 1808–1809.

Huvudbyggnaden färdigställdes 1811

Wiurilas huvudbyggnad, med sina rena linjer och återhållsamma svenska nyklassicism, färdigställdes 1811. August Philip flyttade in i huvudbyggnaden med sin familj 1814, varefter byggnaden kontinuerligt har bebotts av hans ättlingar.

Huvudbyggnadens källare hade ett litet kök och många förråd. Första våningen hade köksutrustning och tjänstefolkets rum. Andra våningen hade en hall, salong, bibliotek och husbondens sovrum. Vinden låg på översta våningen.

Wiurilas prakt växer 1826 - 1846

Greve Magnus Reinhold Armfelt ärvde Wiurila 1826. Han förbättrade huvudbyggnadens interiör tillsammans med sin fru Gustava (Vava) Armfelt och lät bygga uthuset mellan 1835 och 1845. Enligt traditionen var ritaren Carl Ludvig Engel. De delar av byggnaden som omgav gårdsbyggnadens rymliga gårdsplan innehöll en lada, stall, ett terum, arbetarbostäder, ett bageri, ett krubbur och ett spannmålsmagasin. De tegelstenar som behövdes tillverkades i gårdens eget tegelbruk.

Wiurilas guldålder 1846 - 1893

Magnus Reinholds äldste son August Armfelt tog över gården 1846. Han intensifierade jordbruk och skogsbruk och etablerade bland annat ett mejeri, en mejeriskola, ett bränneri, ett bryggeri, ett tegelbruk, kvarnar och sågverk i Wiurila. August torrlade åkrarna med dräneringsrören från sitt eget tegelbruk och sådde hö på åkrarna åt korna. Detta var nytt i 1800-talets Finland. August utökade sina markinnehav avsevärt och enligt berättelsen kunde han resa längs sina egna marker från Wiurila till Åbo.

Wiurilas nedgång 1893 - 1968

Efter August Armfelt övertogs herrgården av hans son Carl August år 1893, under vilken tid Wiurila förlorade alla sina utomhusutrymmen och större delen av sin mark. Eftersom Carl August ansågs vara en galjonsfigur bland sina underordnade skonades Wiurilas huvudbyggnad från explosion och han och hans son skonades från avrättningar under inbördeskriget.

Under krigen bombades Salo flera gånger, men Wiurila skonades från allvarligare skador. De boende på Salos vårdhem flyttades till Wiurilas säkerhet. Efter kriget fördelades större delen av herrgårdens mark till karelare och frontsoldater som hade förlorat sina hem. Carl August dog 1942, varefter hans fru Juliane stannade kvar för att bo i huvudbyggnaden.

Jordbruk och hästhållning 1968 – 1990

Carl August och Julianes dotter, Anna-Louise Standertsköld (Anna-Lisa), tog hand om Wiurila vid 21 års ålder år 1951. Juliane dog 1968, varefter Wiurilas marker, byggnader och lösöre delades mellan de fyra barnen enligt Carl Augusts testamente. Därför såldes lösöret i huvudbyggnaden på auktion.

Slutligen köpte Anna-Lisa Wiurilas huvudbyggnad till sig själv år 1968. Vid den tiden odlades, förutom spannmål, majs i Wiurila, och det föddes upp nötkreatur och svin. Anna-Lisa satsade på sin hästhobby genom att bygga ett häststall i det gamla destilleriet på 1970-talet, samt en ridskola 1995 och ett hästmuseum 1997. Rhododendronerna, azaleorna och de många olika rossorterna som växer i Wiurila är hennes make Günters verk.

Wiurila renoveras 1990-2020

Ägandet av Wiurila överfördes till Anna-Lisas dotter Anne Marie Aminoff 1989-2021. Genom delvisa generationsväxlingar utvecklades Wiurila till ett turist- och rekreationsmål. Wiurila golfbana öppnades 1991, varefter ett pensionat och en restaurang byggdes i Wiurila 1997. Verksamheten utökades med en balsal, kontor, ett hemmuseum och julbutik vid sekelskiftet 2000. På grund av en stor reparationsskuld renoverade Anne-Marie hyreslägenheter, konstutställningar och andra utrymmen.

Wiurila öppnar sina dörrar 2020 -

Wiurila har varit i Magnus Wilhelm Armfelts ättlingars ägo i 239 år. År 2024 skedde ett generationsskifte på Wiurila. Som ett resultat blev Wiurila ett aktiebolag. Wiurila drivs av Anne Maries son Alexander Aminoff, nionde generationens ägare av Wiurila.

Den nya ägarens mål är att göra Wiurila till ett välkänt resmål där du kan njuta av den historiska kulturmiljöns skönhet, museibesök, guidade turer och restaurangutbud. Företag, föreningar och privatpersoner kan anordna evenemang och fester i Wiurilas mötes- och bankettlokaler. Turister kan också övernatta på Wiurila pensionat. Wiurila har också en fullfjädrad golfbana och häststall.