Wiurila

Wiurila gård

Wiurila

Välkommen att uppleva äventyr hos oss på Wiurila! På den magnifika herrgårdens marker i Halikko finns det gott om saker att se och uppleva för alla åldrar. Herrgården ligger nära väg 110, bara sju kilometer från Salo, vilket gör det lätt att svänga in till Wiurila för att trivas, äta lunch och besöka gårdens tre museer.

I centrum av herrgårdsområdet finns en stor gårdsbyggnad ritad av C.L. Engel, där restaurangen Wiurilas Sigrid lockar med sina delikatesser och soliga terrasser. För resenärer finns även bekvämt boende i gästhuset mitt emot restaurangen. I byggnaden hittar du det charmiga herrgårdsmuseet, där föremål som använts av släkten Armfelt visas upp, samt det unika hästvagnsmuseet med fordon från 1700-talet och framåt.

Området omges av vacker natur, parkområden samt rikliga rosenträdgårdar. De vidsträckta golfbanorna öppnar upp ett kuperat, historiskt landskap för både spelare och promenerare. Från Wiurila har man utsikt över havet och på våtmarksstränderna betar boskap på sommaren. Fågellivet i Viurilaviken inklusive områdets havsörnar och ugglor intresserar fågelentusiaster.

Wiurilas historia i korthet

En kort översikt över Wiurilas milstolpar.

Förhistorisk tid

Den norra delen av Viurilaviken har varit bebodd sedan åtminstone bronsåldern (1500 f.Kr. – 500 f.Kr.). Skandinaviska köpmän bedrev handel med områdets invånare vid den tiden och bytte lokala pälsar och mat mot vapen och smycken.

Wiurila från 1400- till 1700-talet

De första skriftliga källorna om Wiurila är från 1400-talet då Magnus Johansson till Viorela nämns som ägare. Under dessa århundraden ägdes herrgården av bland annat ätterna Fleming, Mannersköld och Cronstedt.

Ägarna bodde huvudsakligen på sina andra ägor, t.ex. i Sverige. Vid den tiden arrenderades eller sköttes Wiurila av tjänstefolk. Under denna tid försämrades gårdens skick. I en inspektionsrapport från 1680-talet nämns att herrgården varit i fogdernas och arrendatorernas händer och att dessa inte alltid visat ”tillräcklig hänsyn till sitt herrskaps intressen”.

Armfelt-eran börjar 1787

Friherren Magnus Wilhelm Armfelt köpte Åminne (Joensuu) och Vuorentaka herrgårdar år 1786 och Wiurila 1787. Hans äldre son, den berömde Gustav Mauritz, fick Åminne och den yngre August Philip fick Wiurila och Vuorentaka 1803.

August Philip lät bygga en ny huvudbyggnad eftersom den gamla träbyggnaden var i så dåligt skick. Italienskfödde Carlo Bassi valdes till arkitekt. Byggnationen påbörjades 1806. Färdigställandet försenades av Finska kriget (mellan Sverige och Ryssland) 1808 – 1809.

Huvudbyggnaden färdigställs 1811

Wiurilas huvudbyggnad med sina rena linjer och återhållsam svensk nyklassicism färdigställdes 1811. August Philip flyttade in i huvudbyggnaden med sin familj 1814, varefter byggnaden har kontinuerligt bebotts av hans ättlingar i nio generationer.

Källaren i huvudbyggnaden hade enbart ett litet kök och flera förråd. På första våningen fanns bl.a. ytterligare köksförråd och utrymmen för tjänstefolket. Andra våningen låg en tambur, salong, bibliotek och herrskapets sovrum. Vinden låg på översta våningen.

Wiurilas prakt växer 1826 - 1846

Greve Magnus Reinhold Armfelt ärvde Wiurila 1826. Han förbättrade huvudbyggnadens interiör tillsammans med sin fru Gustava (Vava) Armfelt och lät bygga ekonomibyggnaden “Engelska komplexet” 1835 – 1845. Enligt traditionen var arkitekten Carl Ludvig Engel. Byggnadskomplexet inhyste ett stall för ridhästarna, en ladugård, arbetarbostäder, ett bageri, ett mangelrum och ett spannmålsmagasin. Gårdens eget tegelbruk stod för huset tegelväggar.

Wiurilas guldålder 1846 - 1893

Magnus Reinholds äldste son August Armfelt tog över gården 1846. Han utvecklade jord- och skogsbruket och etablerade bland annat ett mejeri, en mejeriskola, ett bränneri, ett bryggeri, ett tegelbruk, kvarnar och sågverk på Wiurila. August torrlade åkrar med täckdikesrör från sitt eget tegelbruk och sådde hö åt korna på åkrarna, vilket var nytt i Finland på 1800-talet. August utökade avsevärt sitt markinnehav och enligt legenden kunde han resa längs sina egna marker från Wiurila till Åbo.

Wiurilas nedgång 1893 - 1968

Efter August Armfelt övertogs herrgården år 1893 av hans son Carl August. Under hans tid förlorade Wiurila alla sina utgårdar och majoriteten av sin areal. Carl August var omtyckt som husbonde bland sina anställda. Under inbördeskriget skonades därför Wiurilas huvudbyggnad från sprängning och han och hans son från avrättning.

Under vinter- och fortsättningskriget bombades Salo flera gånger, men Wiurila skonades från allvarligare skador. Boende på Salos ålderdomshem flyttades till Wiurila där huvudbyggnadens källare användes som bombskydd. Efter kriget fördelades större delen av gårdens marker till karelare och frontsoldater som hade förlorat sina hem. Carl August dog 1942 varefter hans fru Juliane bodde kvar i huvudbyggnaden fram till år 1968.

Jordbruk och hästhållning 1968 – 1990

Carl August och Julianes dotterdotter, Anna-Louise (Anna-Lisa) Standertsköld, tog över Wiurila år 1951 vid 21 års ålder. Efter Julianes död 1968 delades Wiurilas marker, byggnader och lösöre mellan de fyra barnen enligt Carl Augusts testamente. Därför såldes lösöret i huvudbyggnaden på auktion.

Slutligen köpte Anna-Lisa Wiurilas huvudbyggnad år 1968. Vid den tiden odlades spannmål och majs och det fanns nötkreatur och svin på gården. Anna-Lisa satsade på sin hästhobby genom att låta bygga ett häststall i det gamla destilleriet på 1970-talet, samt en manege år 1995 och ett hästmuseum år 1997. Maken Günter lät plantera rhododendron, azaleor och flera olika rossorter runtom byggnaderna och parken.

Wiurila förnyas 1990-2020

Ägandet av Wiurila överfördes till Anna-Lisas dotter Anne Marie Aminoff 1989 – 2021 genom flera delvisa generationsväxlingar. Då utvecklades Wiurila till ett turist- och rekreationsmål. Wiurila golfbana öppnades 1991. Gästhuset och restaurangen byggdes år 1997. Verksamheten utökades med en festsal, ett hästvagnsmuseum, ett hemmuseum och en julbutik vid sekelskiftet 2000. På grund av en stor reparationsskuld renoverade Anne-Marie hyreslägenheter och andra utrymmen på gården.

Wiurila öppnar sina dörrar 2020 -

Wiurila har varit i Magnus Wilhelm Armfelts ättlingars ägo i 239 år. År 2024 genomfördes återigen ett generationsskifte på Wiurila. Som resultat blev Wiurila ett aktiebolag och Anne Maries son Alexander Aminoff den nionde generationens ägare till Wiurila.

Det genomgripande målet i dag är att förvandla Wiurila till ett välkänt resmål där man kan njuta av den historiska kulturmiljöns skönhet, museibesök, guidade turer, restaurangutbud och olika evenemang. Företag, föreningar och privatpersoner kan anordna tillställningar och fester i Wiurilas mötes- och festlokaler. Turister kan också övernatta på Wiurila gästhus.